När Brett Anderson var idealet

Rotade runt på Henrik Rydströms blogg igen, och noterade att han hade spenderat sin förmiddag med att lyssna på Suede från tiden när de var som bäst... blev tvungen att rota fram mina gamla Suede-skivor, och har nu spenderat eftermiddagen med att minnas tillbaka till den tiden när jag rökte Camel lights för att jag tyckte de ljusblå paketen var snygga, när vi gjorde vin i Tinas garderob... och festivalade Sverige runt från 90-talets mitt och fram till millenieskiftet... och alla diverse Brett Anderson- och Henrik Berggren-kopior som hånglades upp.
Jag var sjukt avis på Justine Frischmann (Elastica) för hon hade hånglat med både Brett och Damon Albarn (Blur), två musikaliska genier... och dessa två herrar hade stor del i hur min skivsamling utvecklades på 90-talet.

Har funderat på var min stora Suede-affisch tog vägen... den som jag brukade ha på väggen i mitt gamla flickrum.... jag vet inte tyvärr :-(

Hittade två klipp med Suede på youtube: The wild ones och Animal nitrate, 2 låtar som jag gillar skarpt! (se nedan elr via 'you tube'-länkarna)