Kvällsfundering

En kille, som vi kan kalla J, säger att det bästa sexet är sex utan skydd (varken tjejen eller killen), och de tjejer som vill vara med honom ställer upp på det...inget gummi, inga piller...inget skydd helt enkelt...
Ett påstående som jag tror bottnar i alla killars önskan att få föra vidare sina gener, driften att få sprida sin säd...fortplantning osv...

Jag kan på ett sätt förstå vad han menar efter att han vidareutvecklade sitt påstående genom att säga att det yttersta beviset på kärlek är ju ett kärleksbarn...eller känslan att man vet att ngt magiskt kan hända...
det är påstående som jag kan köpa...tanken är ju vacker.. men

Är det alltid i ett förhållande rätt tidpunkt för att skaffa barn? Oavsett om man älskar varandra kan det ju vara omständigheter som gör att man just vid denna tidpunkt inte kan/borde skaffa barn...såsom ekonomiska, karriärmässiga eller praktiska omständigheter...

Om man i förhållandet dessutom är oense om detta... vem bör vika sig och kompromissa ...är det tjejen eller killen?

Det är ju inte bara risken/möjligheten/chansen (?) att man kan bli gravid... utan man utsätter sig ju för risken att få en STI...klamydia är fortfarande skrämmande vanligt, för att inte tala om risken för HIV.

Just i detta nu vet jag inte om jag kan ta J på allvar...han kanske bara har en stark önskan om att få barn...men han framstår mer som en potentiell HIV-man som försöker lura sitt nästa offer i fällan....

Som sagt tanken att ngt magiskt kan hända är ju vacker...och jag har aldrig varit i ett förhållande då jag ens har tänkt tanken om barn..och skulle jag det, kanske jag kade känt nånting annat än...misstänksamhet..skepsism...cynism...

Egentligen vet jag inte vad jag ville säga genom att ta upp det här...men det här är ngt som är värt en fundering, något som rör sig i mitt huvud just nu...